FRIHETSGUDINNAN

Succé med senaste Twitter-frågan om partners. 35 % verkar missnöjda med sin partners konsumtion. Det var underhållande att se så många berätta om hur de förhåller sig till sin partner när det kommer till sparande. Smussla undan pengar och ljuga för att spara mer? Prata natten lång om vad ni ska göra med pengarna? Låta henne (ja, det är alltid en hon) spendera pengar till hushållet medan du handlar aktier? Åsikterna är många och så även för mig. Jag är stolt över mina sparade pengar och det motiverar mig att fortsätta. Jag går in dagligen och kikar lite, även om det inte är så mycket action i min fondportfölj annat än vid månadsskiftet. Jag skulle aldrig ge pengarna till min partner att förvalta. Om det är något jag tagit med mig från feminismen (även om jag f ö skyr feminismen) är det min ekonomiska frihet. Sedan är vi inte gifta, så det gör det ännu skummare om jag skulle låta honom förvalta mina tusenlappar. Hur fick han mig motiverad då? Jag ska erkänna att mitt intresse fortfar

Nu börjar tomatsäsongen lida mot sitt slut. Det finns några små, gröna stackare kvar på köldkyssta kvistar. Det är hög tid att utvärdera om de där plantorna blev en investering eller en belastning för ekonomin. Självklart är solmogna sommartomater fantastiska i sig, men till vilket pris?  Vad blev egentligen kostnaden per tomat? Jag har en balkongodling med fem tomatplantor i två tomatsäckar (krukor). Fröna torkade jag själv för ca tre år sedan och jag har tillräckligt för minst 5 år till. Det medför med andra ord ingen kostnad. Jord är helt klart den största kostnadsposten för odlingen. Jag har ingen möjlighet att kompostera jorden, så den slängs och köps ny varje år (och nej - jag tänker inte ha en mini-kompost på balkongen). En annan post är tomatnäring som jag köpte förra året, den borde räcka i ca 3 år till. Pinnar och snören för att binda upp tomaterna har jag köpt och jag snittar att dessa kan användas i tio år. Eftersom jag skolar upp mina tomater från frö behöver jag plante

Det är dags att sammanställa månadens investeringar! För er som behöver en påminnelse om min och min sambos investeringsstrategi så kör vi momentum med trendföljande medelvärde (MA10) . Du kan läsa mer om vår sparstrategi här . För september investerade vi i följande aktiefonder: Spiltan Aktiefond Investmentbolag Swedbank Robur Access Asien Swedbank Robur Ny Teknik Totalt sett gick portföljen upp 4,07 % i september. Nu är det alltså dags att byta ut Asien, som presterat sämre de senaste 6 månaderna. Oktober-portföljen blir då: Spiltan Aktiefond Investmentbolag, 33% Swedbank Robur Access Asien  AMF Aktiefond Småbolag,  33% Swedbank Robur Ny Teknik,  33% Under månaden har guld-fonden varit uppåtgående men de senaste dagarna har den sjunkit och upp kom småbolaget, efter att Asien sjönk med 1 % nu i fredags. Båda har nedåtgående trend de senaste 3 månaderna så det känns lite skakigt! Men var gör man, när man har en strategi att följa? Jo, senaste 6 månaderna

Nu börjar månadsslutet närma sig. Min första ordentliga snålmånad är snart slut (även om många följer därefter...). Hittills har det varit roligt, lite omtumlande men framför allt peppande. Jag skrattar hela vägen till banken, för plötsligt händer det grejer på kontot. När jag nu för över pengar den 25:e kommer jag att ha 200 000 kr! Innan jul har jag 250 000 kr och till nästa sommar 360 000 kr - minst! Det där med nollkonsumtion är svårt. Jag räknar in en del hygienprodukter i konsumtionsposten och jag kommer nog behöva köpa lite ansiktskräm, schampoo och mascara innan jul. Det höll inte riktigt den här månaden, så jag har valt att optimistiskt avsätta 500 kr till hygien innan jul.  Septemberkonsumtionen (25:e-25:e) har jag dokumenterat i min telefon. Det redovisas enligt följande (allt utom mat): 27 augusti - IKEA: spegel 39kr, burk till müsli 29 kr 29 augusti - Kaka till kollega 55kr 2 september - V ykort  10kr, rakgel 26kr 8 september -  Kaffe 20kr 15 september - Halvtank

Är det här en guldgruva eller ett fall för lyxfällan? Det funderade jag på länge och väl innan jag började handla allt jag kunde med kreditkort. Det tog ungefär ett halvårs övertalning från min sambo innan jag vågade pröva. Bakgrunden var att jag och min sambo ville ha ett gemensamt konto med var sitt kort. Tidigare hade vi ett gemensamt konto på ICA-banken, men eftersom vi slutat handla på ICA fick vi aldrig någon bonus, vilket var trist. Konceptet är att man kan handla med ett  kreditkort  och få en så kallad cashback, det vill säga en utbetalning av pengar i form av en check. Vilket belopp du får beror på hur mycket du har köpt för på ditt kort. Du får tillbaka en viss procent, vanligtvis 1 % av totalbeloppet. Sedan fungerar det som ett vanligt kreditkort, om du inte betalar tillbaka utnyttjad kredit blir du så klart straffad med hög ränta. Men om du sätter rutiner som hindrar det kan det bli en guldgruva för dig istället. Jag var ganska skeptisk till kreditkortet från början.

Det är många som reagerat på att jag har hög lön för min ålder (37 k). Ibland behöver jag nypa mig själv i armen när jag tittar på kontot den 25:e för att jag vet att det är få förunnat om man tittar procentuellt över befolkningen. Samtidigt är det helt klart så att jag förtjänar min lön (och mer därtill...). För er som är intresserade av att veta lite mer om mig tänkte jag ge er lite generell bakgrund: Jag började som konsult inom IT/verksamhetsutveckling för några år sedan. Efter fyra år i universitetsvärlden flyttade jag till Stockholm och började som en rätt dåligt betald junior konsult. Sedan har jag med mer och mer erfarenhet klättrat upp i hierarkierna. Idag är jag projektledare i olika förändringsprojekt inom offentlig sektor, ett rätt kul jobb som jag är riktigt bra på. Jag har alltid haft ett prestationsmonster (duktig flicka-syndrom) som gör att jag aldrig är nöjd. Jag undrar om man någonsin kommer att landa i den kompetens man har och sluta känna sig otillräcklig? Kans

De senaste dagarna har jag varit inne i min egen värld kan man säga. I tisdags opererade jag näsan (för andningen) vilket slagit ut mig rejält de här dagarna. Idag är första dagen jag orkar med att skriva något så det får bli ett kort inlägg! Bloggen är inte tänkt att vara någon skildring av alla livshändelser, men jag tänkte ändå skriva några reflektioner kring operationen. Det kostade mig runt 1000 kronor totalt för att genomföra den med besöksavgifter och röntgenavgift. Jag vet att jag har betalat skatt och kommer att fortsätta med det hela livet för att få tillgång till vård, men jag är verkligen tacksam. Systemet finns när man väl behöver det och det drabbar inte privatekonomin. Det kändes lite hemskt nästan att jag betalade 300 kr i receptionen när jag kom. Det var säkert fem-sju personer som var inblandade när jag skulle sövas. Vill nog inte veta den här operationen egentligen kostade. Så, vad händer med sparandet när man ligger hemma utslagen? Jo, man konsumerar ingenti

Jag har bestämt mig för att ha en noll-vision för konsumtion till jul . Det innebär att jag ska i största möjliga utsträckning konsumera ingenting alls. Kanske blir det som noll-visionen i trafiken? Bara tomma ord och en fin vision men man når aldrig målen. Aja, den här visionen kan jag ju verkligen påverka själv. Bakgrunden är att det var lättare än jag trodde att inte köpa något alls. Utgångspunkten när jag började var att jag verkligen behövde 3000 kr för att konsumera till... något. Oklart vad. Som en säkertställan att mitt gamla liv inte var förlorat. Jag var inte riktigt helt med på filosofin och inte riktigt redo. Någon sade att det tar ungefär ett år att komma in i filosofin helt, vilket låter rätt vettigt. Men nu så här i början dealade jag med mig själv och beslutade att försöka spendera så lite som möjligt (fast jag ändå avsatt 3000 kr) för att se vad jag verkligen behövde göra avsteg på. Det har hittills inte varit någonting alls, helt klart över förväntan. Den här måna

Vi har väl alla i tonåren tänkt att vi ska bli allt annat än våra föräldrar. Alla irriterande beteenden de har ska man göra annorlunda som vuxen. När det kommer till mina föräldrar har de varit riktigt jäkla snåla hela mitt liv. När jag började jobba och tjäna pengar ville jag spendera mina på allt mina föräldrar aldrig köpte. Renovera lägenheten, köpa märkeskläder och dyra middagar ute. "Pengar är inget problem", har jag tänkt för mig själv, stolt över att jag inte var en sån där snåljåp. Det är något skamset över det, att välja det billigaste alternativet. Vi har inte varit fattiga. Jag har många syskon (fler än de flesta i min generation) och min pappa har varit den enda som jobbat i familjen. En klassisk gammal könsfördelning i hemmet. Det har alltid funnits en prismedvetenhet i alla val vi gjort. Bob blandjuice, pulvermos, storkok, semester i stugor och varmkorv på rastplatsen. Jag drömde om en hamburgare på McDonalds men det var för dyrt. Poppade popcorn hemma för att

Dags att summera hur mina första veckor gått. Jag har haft nollkonsumtion som vision, vilket har fått förvånansvärt bra. Under augusti lade jag ut min övriga post på linser för resten av hösten, en present till min gravida kompis, en kaffe, två luncher och några grejer från apoteket. Totalt 1694 kr.  Sedan den 25:e augusti har jag lagt 64 kronor på saker från IKEA och 55 kr på kakor till min kollega som tyckte att det var min tur att köpa. Det ser ut som att jag fortsatt kan hålla nere köpen den här månaden och jag hoppas ha runt 2500 kr extra kvar för att öka min sparkvot upp mot 60% nästa månad. Har jag offrat någonting för att börja leva annorlunda? Verkligen inte. Jag har bakat bröd och müsli och god mat hemma. Jag känner inget behov alls av att köpa något utan jag uppskattar mer det jag har i garderoben. Vi har haft tur att bli bjudna på middag av både mina föräldrar, min sambos bror och min sambos föräldrar - lyxliv med andra ord. Vi har undvikit onödiga mellis-köp ute och